Tilda In The US And A

Vad har hänt här bort idag egentligen. Jo jag har tävlat idag igen, tävlingen på fredagen började som sagt inte fören klockan 20, så kom inte i säng fören klockan 01.00, vilket är väldigt konstig uppladdning inför en ny tävlingsdag, men men inte mycket mer att göra åt det. Simingarna igår gick otroligt dåligt. Hade högt satta mål så blev ett riktigt pannkaka fall på den dagen. Med gårdagens lopp i minnet var jag inte lika peppad inför dagens lopp. Hade ett lite snack med Kirk innan insimet, vilket så klart fick tårarna att rinna (som alltid). Än en gång fick jag höra:- "Are you gonna cry on me now?", "Yeah...". Jag har verkligen så svårt att hålla min känslor i styr, dom sitter praktiskt taget utan på kroppen. Mer känslosam (eller kanske labil?) person får man nog leta efter. Snacket med Kirk var inget elakt, utan mer peppande egentligen. Ändra inställning efter vårt samtal, men vad hjälpte det, ingenting verkar det som. Simmade som en gammal golvmopp. Idag kan jag inte ens räkna på mina båda händer hur många gånger jag har gråtit. Vill att simningen ska gå så bra så blir så upprörd, stressad och ledsen när det går åt helt fel håll...

Kom tillbaka till skolan vid fem tiden, lagom till lunch/middag helt enkelt. Efter det hade jag kunnat gått och lagt mig och sovit, men istället försökte jag tänka på annat än dagen prestationer genom att möblera om min sida av rummet.

Just nu har klockan hunnit bli ny dag (farsdag och allt), närmare bestämt 02.00 på natten. Ögonen går ungefär i kors just nu, men jag vill inte gå och lägga mig. Vill inte ha en ny dag så kör på gamla tricket från förr, inte gå och lägga sig i hopp om att en ny dag inte ska komma. Vet att det inte funkar, men jag hoppas på ett under!